En sista dag och sedan flyg... jag kan flyga jag är inte rädd…

Hej igen där bästa bloggläsare.

Detta är troligtvis det sista inlägget som produceras på denna blogg. Anledning är att det på våra flygbiljetter står att vi måste åka hem idag, men först måste man ju hinna med lite strandliv.

Efter en liten sovmorgon så lät vi Belldesken ta hand om våra väskor under dagen. Vi gav oss sedan ut på lite frukostjakt. Det var inte så svårt en sån här dag. Det blev ett besök på den fashionabla restaurangen Gyllene Måsen.

Vi hade bestämt att vi ville besöka Manly en sista gång så vi mönstrade på färjan och gav oss iväg, Stället (Manly alltså) är stället där vår vän Stina bodde och där vi för övrigt firade julafton 2009. När vi skulle bada där förra gången blev man blästrad av all sand, det var det inte så farligt med denna gång, det var mest värmen och allt folk som var där som gjorde läget lite ansträngt. Eller ansträngt och ansträngt, det är väl jäkligt synd att klaga när man har semester, det är 42 grader (uppgift från flygplatsen i Sydney, prognosen låg på 39) och fyllt med båttävlingar på stranden. Sådana där tuffa killar o tjejer som man bl.a. sett på Baywatch! Vi låg där och reflekterade mot solen och över vad som har hänt på resan, vad man kommer ta med sig hem och så vidare…


Allting gott har faktiskt ett slut så även en sån här underbar semester. Så vi tog oss tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och fick fårmånen att låna deras lounge för tidigt ankomna gäster för att kunna fräscha till oss inför flygningarna. Flygningarna som är extremt långa och i vissa fall rätt påfrestande.
Den första flygningen från Sydney till Peking är på tolv timmar och gick förvånansvärt bra. Kanske för att man var rejält trött men vi tog också lite hjälp av några sköna piller…

Efter landningen i Peking skulle vi slå ihjäl åtta timmar innan nästa plan skulle gå. Vi sov lite, tittade lite i affärerna, spelade sällskapsspel och sedan åt vi på Pizza Hut… Sen var det bara att kasta sig in i leken igen. Nästan 10 timmar från Peking hem till Stockholm, den är inte rolig den. Men man får göra det bästa av situationen i dessa lägen. Så länge det inte är turbulens i och runt planet så går det ju leva normalt, men när det inträffar så är ju en av medlemmarna (TK) som en annan person. Han får väl helt enkelt uppsöka Doktor Levanders flygrädsleklinik när kan kommer hem (Jag kan flyga, jag är inte rädd…)

Det är väl läge att komma med summeringsreflektioner nu;
Vi har haft galet kul tillsammans, innan vi åkte så hade man inte så stora aningar om hur gruppen skulle agera etc men det har gått väldans bra. Lite delade meningar i några få frågor men konstigt vore det väl annars?

Australien är ett underbart land. Det har värmen, naturen, städerna, parkerna, stränderna och människorna som man skulle välja att ha i sitt land om man fick bygga ett från början.

Som turist blir man extremt väl omhändertagen och det är väldigt lätt ta sig runt. Ni som har följt med oss under resan har läst att våra fortskaffningsmedel har varit: Flygmaskin, segelbåt, buss, cyckeltaxi, jolle med motor, motorbåt, hiss, rulltrappa, spårvagn, tåg….

När detta inlägg skrivs sitter vi på sista etappen på väg hem mot Stockholm. Det är delade känslor helt klart. Visst har vi haft det underbart och härligt på alla sätt och vis men det krävs ju faktiskt en vardag i livet också så man har något att relatera till. Vi menar inte att vardagen på något sätt är tråkig och trist, den kan också vara alldeles alldeles underbar! Det som kommer bli roligast är att får träffa många av er igen. På jobbet, på AW, på stan, eller på en fest rent av kanske.
Från oss alla till er alla, en riktigt god kväll.

Måndag morgon, när vi vaknar, är det säkert senare än vanligt….

Den sista dagens Karlsson: Vad gör bagaren när han inte jobbar? Han degar..

PS. Detta (Taxi Tussen) möttes vi av på Arlanda i söndagskväll. Visst blir man rörd till tårar DS.

Kapitalstarka Stockholmare gör Sydney en sista natt (för denna gång..)

Efter en tidig uppgång med lite för lite sömn så tog vi oss med flygbussen till Melbournes flygplats.

Resen ner till Sydney tog lite drygt tre timmar och sen var det bara att hoppa i en taxi och ta sikte på hotellet. Hotellet ja, denna gång var det ingen förvaringsanläggning vi skulle sova på utan ett riktigt hotell, Marriot som ligger precis mitt i smeten med ett antal stjärnor på entrén…
Vi tyckte att vi gjort oss väl förtjänta av lite lyx så här sista natten tillsammans. Efter att vi installerat oss så gav vi oss ut på stan för att få lite energi i våra kroppar. Den första anhalten blev Starbucks där BoBo som ni ser på bilden fikade som om det inte finns några som helst limiter på kontokortet.


När denna kvalitetsfika var sänkt så drog vi oss ner mot det vackra Operahuset som vi spenderat några timmar runt i början av vår resa. PÅ vägen dit ligger Café Opera där dom hade en extremt inbjudande uteservering som inte kunde rundas. En eller kanske möjligtvis två härligt goda kalla öl rann ner i våra torra strupar. Efter det lilla stoppet kollade vi in operahuset en kortis från insidan också. Vi valde dock bort de guidade turerna.

Efter detta så splittrades gruppen, BoBo som gillar Leif GW Persson i allmänhet och kriminalhistoria i synnerhet ville absolut göra ett besök på stadens polismuseum. TK och Malin har inte samma djupa intresse inom detta område så de valda att gå ut och spana i affärer i stället.

Det blev så småningom återsamling i vårt enkla boende där blogginlägg skrevs och gå-bort-skjortor ströks för en sista kväll på stan. Förra gången vi var i Sydney fastande vi på ett ställe som vi gillade, Arguile dels för maten och dels för stället som sådant. Vi trodde nog att det kunde bli lite drag här en fredagskväll. Vi framme fick vi ett bord och mat och dryck beställdes in.


Nyexaminerade bubbel-kännare som vi alla tre är nu kunde vi inte låta bli att ta in några flaskor från Chandon som vi besökt dagen innan. Väl kylda smakade dessa små bubblor riktigt bra och festhumöret höjdes några knäpp. Vi hängde kvar på stället fram till två, sen blev ”sakta vi går genom stan”…

Dagens Karlsson: Vad händer om man äter en linjal? Man blir mätt...

Vinprovning med Bruce

Tre förväntansfulla australienresenärer steg upp vid halv åtta på torsdag morgon. Planen för dagen var att deltaga i en organiserad utflykt till fyra olika vingårdar i Yarradistriktet, ca en timmes bilfärd från Melbourne. Kl 9.20 blev vi upphämtade i gathörnet precis där vårt hotell ligger. Det var en lite mindre buss som hämtade upp oss och vi var totalt 18 personer på turen. Förutom tre svennebanan i form av undertecknade var det tre spanjorer, fem jänkare, två polska tjejer och resten var australiensare. Australiensarna tillhörde flera olika sällskap men det gemensamma var att alla var från västra Australien, Perth med omnejd. De som utmärkte sig mest var tre kvinnor i dryga 40-årsåldern som såg ut som direkt hämtade från Saint Tropez, d.v.s. mycket bling bling, glittriga sandaler, märkesväska och stråhatt i cowboystuk. Gruppens ledare såg ut och lät i mångt och mycket som en transa.

Stämningen på bussen var mycket god, såsom man kan förvänta sig när folk vet att de kommer att dricka alkohol hela dagen, och det blev bara bättre och bättre ju längre dagen gick. Guiden/busschaffisen Bruce var som alla andra australienska busschaufförer otroligt trevlig och vitsig och höll låda hela tiden, trots att han var tvungen att hålla sig ifrån vinet.



Han berättade att under dagen hade vi möjlighet att prova ca 60 sorters vin och rekordet som någon provat under en av Bruces utflykter var 48.. Vi pratade om vi skulle försöka slå det, men insåg att det nog inte var någon bra idé.

Första stället vi stannade på hette Yering Farm som låg fint i en sluttning ner mot vinodlingarna. Vi fick lite instruktioner i hur man gör när man provar ett vin och därefter var det bara att prova på bland utbudet. Vi testade Sauvinong Blance, provade skillnaden mellan Chardonnay som blivit lagrad på ekfat och Chardonnay som inte var lagrat på ekfat, röd Pinot Noir från olika årgångar, röd Merlot från olika årgångar, något mousserande och något slags dessertvin som vi alla gillade mycket och som Tomas passade på att investera i. Efter tre kvart på detta ställe var det dags att packa in sig i bussen och dra vidare.



Nästa ställe hette Rochford och de har förutom vinproduktion en fyrastjärnig restaurang, konstgalleri och en amfiteater där världsartister som Lionel Richie och Tom Jones uppträtt. Nu laddade man för Ronan Keating som skulle komma den 31 jan och i mars var det dags för Diana Krall och Melody Gardot. Besöket började återigen med gemensam provning av några olika sorters vin. I vingårdens restaurang intog vi sedan lunch och vi fick tillfälle att språka lite mer med medresenärerna då vi så klart försökte göra vårt yttersta för att vara goda representanter för Sverige. Vi var dock tvunga att berätta för en tjej från USA att Karl-Oskar inte är en riktig person utan en fiktiv från Vilhelm Mobergs böcker. Hon är från Minnesota och har fått lära sig att han är verklig och de har till och med en Karl-Oskar dag i hennes hemstad.



Lunchen var mycket delikat och ingick i utflyktspriset. Malin och Tomas vågade sig på att äta gryta gjord av känguru och Jonatan smaskade på Red Emperor (någon slags fisk). Efter lunchen var det fria aktiviteter en stund tills bussen skulle avgå. Vi hann med att ta ett kort varv runt omgivningarna, prova ”fudge” (eftersom de även hade egen tillverkning av detta) och att prova en del till vin. Det var bara att parkera sig i baren och peka på den flaska man ville prova så hällde de upp. Tomas investerade i två flaskor Shiraz från 2008.



Tredje stoppet på resan hette Yering Station. Även här möttes vi av en uberkäck guide som berättade lite om stället, o vin och drog lite vitsar. Han utlyste också en utslagstävling med några olika frågor om ett vin vi provade och när det var tre deltagare kvar blev det istället ett praktiskt tävlingsmoment då det gällde att spotta vin i en behållare och försöka komma så nära som möjligt eller helst av allt spotta i den. En dam i 60-årsåldern vid namn Carol tog hem segern. Av någon anledning förde Jonatan det på tal att spruta mousserande vin och champagne och då sprang guiden och hämtade en defekt flaska som en av damerna med cowboyhatt fick spruta ut. Här gjorde även Bobo en investering i form av två flaskor mousserande vin. En till ett speciellt tillfälle och en till den kommande första grillfesten i sommar.


Nu jävlar är det tennisvecka minsann!

När vi var på väg mot det fjärde stoppet kom Bruce med en fråga om vi var intresserade av att korta ner det fjärde besöket och istället lägga till ett extra stopp på hans favorit vingård, Kellybrook. Självklart var alla i bussen med på detta förslag.



På det fjärde stället, Chandon, var det dags att prova ”sparkling vine”. Vi fick välja på tre olika sorter och vi tog alla var sin. Malin tog en torr, Jonatan en röd och Tomas en väldigt söt mousserande. Vi fick också tilltugg till vinet. Snart var det dock dags att lämna detta ställe och bege sig till Bruce bästa.



Vi kom alla till Kellybrook laddade för den sista provningen. Denna blev också den bästa. Dels för att vi alla började bli lite lulliga men också för att guiden/VDn på vingården var mycket bra. Denna vingårds specialitet var cider. Inte sådan där sötsliskig som vi har hemma i Sverige utan riktigt god. Den fanns som vanlig cider, som mousserande samt utan kolsyra. Jonatan passade på att investra i en flaska utan kolsyra medan hela gänget köpte ett sexpack vanlig cider för att ha till kvällen.



Snart satt vi alla upphoppade i bussen och var på väg hemåt. DÅ bestämde Bruce att alla ska sjunga på vägen hem. Den svenska enheten började starkt med Du gamla du fria. Sedan kom polen med sin nationalsång. När det var Spaniens tur så avvek de genom att sjunga Macarena istället för sin nationalsång. Jonatan lärde också en tjej från Australien den mindre kända versionen av ”Alla heter Glen i Göteborg”.

Sammanfattningsvis så var det en otroligt kul och även lärorik utflykt. Inte minst var det prisvärd med den förträffliga lunchen och alla goda viner vi fick prova.

När vi kom hem vilade vi lite på hotellet innan det var dags att bege sig downtown i Melbourne. Stina mötte också upp så vi begav oss ut i natten. Det blev en lugn kväll med trevligt sällskap och några öl downtown. Vi gick dock hem ganska snart innan 12 då det var uppstigning sex imorse.



Dagens Karlsson: På vilken utflykt har man mest lycka? På Vin-turen…

Rapport från Melbourne

KLIF down under har nu tillbringat drygt ett dygn i den trivsamma staden Melbourne. Vi anlände igår kl 17 lokal tid efter en smärtfri flygresa då vi knappt sett ett enda moln på vägen. Den extremt flygrädde TK upplevde sin bästa flygning någonsin. Inte en enda gång behövde kaptenen tända lampan med säkerhetsbältet p.g.a. turbulens vilket gladde TK mycket.

Vi tog flygbussen till Southern Cross station eftersom vårt hotell skulle ligga precis i närheten, och vi hittade hotellet nästan direkt. Mycket fräscht hotell är det med jättebra läge. Det man skulle kunna klaga på är att toadörren hänger på trekvarten, men annars är allt toppen. Första kvällen i stan blev mycket lugn. En promenad runt i city, middag på McDonalds och sen hem och sussa.





Idag stod tennis på schemat. Som många kanske vet går just nu Australien Open av stapeln och det ville vi inte missa.







Det är grymt mycket publik och förra året var man duktig på att äta och dricka...



Biljetter inhandlades igår och strax före 11 var vi på plats på Melbourne Park där de olika arenorna ligger. Vi hade satt som första punkt att heja fram den svenska tjejen Sofia Arvidsson.



Hennes match blev en riktigt spännande första match att kolla på. Matchen varade i drygt 2 timmar och slutade 6-2, 4-6, 6-4 i halländskans favör.

- Vilken härlig känsla det var att kliva ut på banan idag. Banan var fullsatt. Som vanligt var svenska klacken på plats och sjöng, kommenterar Arvidsson på sin blogg.
Den 25-åriga svenskan var klart säkrare mot Groth, som gjorde sig skyldig till hela 84 oprovocerade misstag. Matchen karaktäriserades i övrigt av mängder med servegenombrott. Arvidsson lyckades till exempel vinna åtta av sin motståndares fjorton servegame.
Sverigeettan vann på en av sina absoluta favoritbanor, Margaret Court Arena. På samma bana skrällde Arvidsson mot den dåvarande världstian Marion Bartoli för två år sedan i Australian Open.

Efter hennes match var det dags att hjälpa fram en annan svensk som fanns på spellistan och det var Robert Lindstedt som spelade dubbel tillsammans med österrikaren Julian Knowle. De fick dock tyvärr stryk med 7-6, 4-6, 4-6.

Den tredje matchen vi kollade på gick av stapeln på anrika Rod Laver arena mellan 2:a rankade Rafael Nadal och Slovaken Lukas Lacko. Nadal tog väldigt enkelt hem segern med 6-2, 6-2, 6-2. Roligt att se på Nadals fantastiska tennisspelande vill vi lova.



Om man tror att man inte behöver smörja in sig i så mycket solkräm när man går på tennis så kanske ni har en del att lära av den här mannen. Vadå? 4 veckor i solen sedan tidigare borde väl skydda…



Efter avslutat tennistittade ställde vi in siktet på kvarterer St Kilda som vi fått tips om att besöka. Det ligger ca 20 min spårvagnsresa utanför stan och pga diverse missförstånd råkade vi tjuvåka på spårvagnen. När vi kom fram till strandförorten St Kilda hade vi förmånen att återse vår vän Stina från Firman som nu flyttat ner till Mellis för att studera vidare här i ett par månader.



Här hann vi avnjuta en god middag, snacka lite skit, se en hyfsat fin solnedgång och sist men inte minst fick vi gå på pingvin-spaning. Ute vid vågbrytaren i St Kilda har ett gäng små pingviner sina bon mellan klippblocken och de återvänder varje kväll till dessa efter att ha tillbringat dagen ute till havs. Det var ju mörkt när var där, men vi fick se några bedårande varelser so hoppade runt bland klipporna. Denna pingvinsort kallas för ”little penguines”, är ca 30 cm höga och hur söta som helst. Ett populärt utflyktsmål här i Melbourne är att åka till Phillip Island drygt 10 mil bort och kolla den sk Penguine Parade när pingvinerna återvänder till sina bon varje kväll. Det skulle vi tyvärr inte ha hunnit med, men nu har vi ju ändå fått se pingviner så det känns bra.

Imorgon blir det utflykt till Yarra Valley som är ett vindistrikt. Tror besök på fyra olika vingårdar stod på programmet.

Dagens Karlsson: Varför hamnar alla avdankade tennisspelare på kontor? Dom är bra på att hålla reda på gemen…

I väntan på planet = tid för eftertanke

Bäste läsare av vår blogg!
Till att börja med vill vi tacka er för att ni följer med oss på vår resa, det är härligt att känna er närvaro! En stor del av resan har nu gått och nu sitter vi här på flygplatsen i Cairns och reflekterar över vad vi varit med om så här långt. Vi har ju fortfarande några härliga dagar kvar nere i Melbourne och sista natten i Sydney.

En sak som vi pratat en del om under resan är vilka saker som man skulle vilja ta med sig hem av olika anledningar, dels av egoistiska skäl och dels av att tillvaron hemma i Sverige skulle kunna bli bättre och trevligare för så många människor. Utan inbördes ordning kommer här listan på saker som borde exporteras till Sverige: (listan innehåller inte sådana saker som inte går att påverka såsom; regnskog, koalor, barriärrev, klimatet…)

P.s TK tycker just ordet Baiäev är väldigt svårt att uttala…

- Bag in Box på 5 liter
- Offentliga toaletter som är rena och inte kostar något att nyttja
- Trevliga, glada och hjälpsamma busschaufförer
- Bacon på ostburgaren på McDonalds
- BottleShops som har bra kundvänliga öppettider och säljer kall bira/vin
- BYO-systemet (d.v.s. att man får ta med sig sin egen dryck in på restaurangen)
- Offentliga grillar
- Stora papperskorgar i parkerna


Dagens Karlsson: Vad har min i drinkarna under Australien Open för att hålla dom kalla Tenn-is…

Personligt meddelande till Danne och Petter

På söndag den 24/1 16:35 hämtas vi då upp i Bobomobilen ombyggd till en T-34 eller en Gandalf-vagn? Ni får slåss om det.

Cape Tribulation dag 2

Gårdagskvällen blev mycket lugn. Hostelets bar där vi druckit kannor, stängde strax efter 20 och det regnade samt var kolmörkt i regnskogen, så det fanns inte så mycket mer att göra än att dra sig tillbaka till rummet. Malin och TK försökte sova direkt och Bobo spelade dator till 23.

Imorse hoppade Malin upp kl 5 för att se soluppgången. Tyvärr hade hon missbedömt var solen skulle gå upp och en utskjutande udde skymde den, men det var ändå vackert. Sedan blev det två timmars sömn till innan hela styrkan pallrade sig upp i åttatiden.


Efter frukosten checkade vi ut från vårt högklassiga rum i hyddan Endevour (döpt efter Captain Cooks fartyg som gick på grund på revet utanför Capte Tribulation) och tog en promenad ut på ovan nämna udde. Där hade man en tjusig utsikt över havet och vi spanade febrilt efter vilda djur, men det enda vi såg var lite krabbor och en jättespindel. När vi var åter på hostelet var det lunchdags och vid ett blev vi upphämtade av bussen. Därefter åkte bussen vidare för att hämta upp övriga utflyktsdeltagare som varit med på samma tur, men som bodde på andra ställen. Fyllona från gårdagen såg spaka och slitna ut, men med tanke på att deras ranson var 20 burkar/man och de inte verkade ha några öl kvar, får man väl nästan se det som en bedrift att ens komma med bussen.



På vägen till sista upphämtningsstället råkade dörren på trailern som vi hade på släp, där vissa förvarade sitt bagage, flyga upp och en ryggsäck tumlade ut på vägen. Som tur var upptäcktes det direkt och ryggsäcken bärgades tillbaka och vi åkte vidare. Dock var det inte slut på missöden ännu. Vår busschaffis fick meddelande om att en betongbil hade vält längre fram och att vägen var oframkomlig. Istället för att behöva sitta i bilkö medan betongbilen undanröjdes blev vi då transporterade till ett annat hostel där vi kunde fördriva tiden lite lättare än på bussen. Över två timmar blev vi kvar där, plus att det säkert gick en timme innan vi kom dit. När det äntligen var dags att åka fanns det ju inte tillräckligt med tid att göra de planerade aktiviteterna. Vi gjorde det som stod på programmet, men allt blev väldigt hastigt och halvdant. T.ex. skulle vi ha stannat till i en stad som heter Port Douglas som är tillhåll för kändisar och kapitalstarka individer, men nu blev det bara att vi åkte igenom istället för att man fick tid att kolla runt lite. Vi var också och tittade på en fin ”creek” där vi skulle ha badat, men nu blev det bara en snabbvisit.


Kl 20 var vi tillbaka på hotellet och ETA från början var 18.30. Mycket utflyktstid försvann alltså. Trots dessa missöden var det en trevlig tur, men den hade varit bättre om allt flutit på som det skulle.
Ikväll är det chill på hotellrummet och imorgon väntar nya äventyr då vi lämnar Queensland för staten Victoria och metropolen Melbourne.

Dagens Karlsson: Varför går Robin Söderlings bil så bra, den är ny-servad......

Krokodilspaning i Cape Tribulation

Efter en skön natts sömn vaknade vi till väckarklockans härliga melodi klockan sex. Vi gjorde oss i ordning för en tvådagarstur upp till Cape Tribulation som ska utforskas av gruppen. 0750 kom så vår buss och vi steg på med bestämda steg. Guiden, chauffören och reseledaren Nicole, eller Nick som hon föredrog att kalla sig hälsade oss välkomna och likt alla andra som sitter bakom ratten i detta land började hon prata oavbrutet i mikrofonen. Hon fick jobba lite i motvind eftersom vi hade ”turen” med oss att ha tre fyllon som hade haft den goda smaken att boka in sig på samma tripp. De hade varit ute och dyngat på till klockan fem i morse. De ville synas och höras mest hela tiden och det kan ju vara lite småjobbigt för omgivningen… Dock hade de varit förutseende och planerat sin resa in minsta detalj, de hade med sig 60 burk för att klara av värmen som råder i området. Nog om dessa trasiga individer…

För att komma till CT är man tvungen att korsa floden Daintree River. Under denna överfärd fick vi åka på krokodilspaning längs med floden. Vi såg tyvärr inga små kompisar i vattnet, dock så spanade kaptenen på skutan in en familj som låg och ruvade i vassen, eftersom det var småkrokiga i närheten fick man inte köra så nära att vi kunde se dem, men det var ju nära i alla fall.
Efter överfarten var det dags att hoppa in i bussen igen för att göra det första stoppet. En regnskogspromenad som var mycket vacker. Tyvärr såg vi inga större djur som vi spanade efter men det gjorde inget.

Sedan var det dags att skicka ut alla människor på deras respektive sovplatser. Vi hade bokat in oss på det fashionabla Cape Tribulation Beach House där vi sover på ett s.k. Dorm. Till er läsare som inte vet var ett Dorm är så är det ett ställe där Ryggsäcksbärande ungdomar har sin huvudsakliga dygnsvila. Standaren är kanske inte den en kapitalstark Stockholmare är van vid när han är ute på sina världsomseglingar, men vi ska ju bara sova där en natt. Dessutom verkar det just nu som att vi slipper dela fyrbäddsrummet med någon mer luffare och till vår stora glädje skulle inte fyllona från bussen bo på samma hostel som vi.

På Cape Tribulation befinner man sig verkligen på världsunik mark. Det är det enda stället på hela jordklotet där två av våra viktigaste källor till liv ligger grannar; Det fantastiska havet och revet och den uråldriga regnskogen.
Sanna KLIF-are som vi är tänkte vi att vi måste kombinera nytta med nöje. Vår lots och kartläsare här i livet och på CT (BoBo) hittade en fin sträcka som var dryga nio kilometer som kombinerade regnskog, havsutsikt och en flod innehållandes krokodiler, kan det bli mer spännande? Med ryggsäcken laddad med avbildningsmaskin (läs Kamera red. anm.) och vatten så började trippen på den mycket kuperade vägen. En backe upp, en backe ner, bra träning helt enkelt.


Efter dryga timmens promenad i värmen så kom vi fram till vattendraget Emmagen Creek där vi möttes av en skylt som varnade oss för krokodiler. Enligt uppgift finns det krokodiler i området som blivit 7 meter långa! Vi såg tyvärr inga men det var ändå en spännande utflykt. Efter en liten bush-walk så hittade vi en ”egen” badplats där ett svalkande bad var väldigt skönt.



Efter en rask promenad tillbaka till vår anläggning så sitter vi här nu och avnjuter en kall öl (happy hour mellan 17-18 erbjuder kannor på 1140 ml till priset av tio Aussiedollar) till ljudet av härligt regnskogregn mot den uppspända segelduken över restaurangen.

Dagens Karlsson: Vilket djur är den sämsta bilföraren? Krocko-dilen…

Häng(over) i Cairns

En i gänget var extra trött idag och missade frukosten. En annan gick tillbaka till sängen och sov vidare efter frullen och en gav sig ut på stan vid 9.30. Vi kunde konstatera att Bobos shorts var bortom all räddning efter gårdagskvällens äventyr och dessa fick alltså skrivas av.

Så småningom sammanstrålade hela styrkan vid Lagunen. I Cairns badar man liksom i Airlie Beach inte direkt i havet på grund av risken för saltvattenkrokodiler, maneter och stingers. Därför har man byggt Lagunen som är en 4800 kvadratmeter stor saltvattenpool som ligger nere vid havet. Som vanligt i Australien är allt mycket välordnat med gräsmattor, toa, omklädningsrum, badvakter, ställen där man kan fylla på vatten osv.



Egentligen kanske vi borde ha gjort något mer av den här dagen, åkt ut till revet eller till Kuranda en by i regnskogen, men vi orkade inte och kommer att sticka iväg på en två dagars utflykt till Cape Tribulation imorgon, så det här fick bli en riktig slappardag. Vi har alltså chillat vid Lagunen en stor del av dagen och temperaturen har legat på härliga 35 grader.



Eftersom det har varit mycket morot de senaste dagarna och inte mycket piska, så var det nu dags att kompensera gårdagens dekadens. Så snart temperaturen gick under 30 stack vi ut på en joggingtur. Det var tungt och sjukt varmt så det blev ingen lång runda, men vi kom i alla fall iväg vilket kändes mycket bra.



Efter en välbehövlig dusch har vi intagit middag på stan. Kvällen blir lugn och imorgon kl 7.50 kommer vår pick up för utflykten till Cape Tribulation. Vi får se om vi lyckas blogga därifrån. Annars återkommer vi måndag kväll, vilket borde bli måndag fm för de flesta av bloggens läsare.



Hoppas ni alla har en härlig helg!

Här kommer Dagens Karlsson: Vilken är den sämsta vakten? bad-vakten…..

Fredagsmys = After Vacation

Nu är vår sista etapp på den nästan 300 mil långa resan längs kusten avklarad. Denna företogs med tåg mellan Townsville och Cairns.

Vi lämnade tidigt Magetic Island med färjan och tog sedan direkt en taxi till stationen i Townsville. Denna uppfördes 2003 och är väldigt fräsch. Lite konstigt är det dock att de byggt en ny station då det endast passerar två tåg per dag här. Tåget var till råga på allt nästen en timme försenat när det kom. Vårt tåg bestod av elva vagnar varav en bara för de anställda ombord. De var säkert tjugo stycken. Resan tog allt som allt närmare sju timmar att åka 35 mil, så ni kanske förstår att det inte gick speciellt snabbt. Tåget tog sig nog upp i 70 som mest när dieselloket gasade på. Rälsen var också en sak i sig. Inte svensk helsvetsad räls med betong slipers här inte. Utsikten från fönstret kunde man dock inte klaga på och vi färdades genom vacker natur nästan hela vägen.


När tåget dundrat in på stationen i Cairns tog vi oss bort till vårt hotell och checkade in. Sen begav vi oss down town för att äta och fira AV, After Vacation. Det var ju ändå fredag och vi saknade de traditionella Callistikannorna och efter en lång ansträngande semestervecka är det ju trevligt att koppla av med några öl. Vi käkade på ett ställe och intog några Tooheys. Då dök våra vänner från seglingen upp, Daniel och Martina från Zurich som bränner runt i Australien med en van som de har köpt. Vi hade bestämt att vi skulle försöka ses i Cairns så Malin kunde få tillbaka sin kofta som Daniel varit tvungen att låna på en nattklubb i Airlie Beach där man inte blev insläppt om man hade linne på sig. Så kvällen slutade med ett besök på nattklubben Woolpacks. Martina hade varit där en gång innan för åtta år sedan. OK ställe med dansmusik. Vi hann med att dansa på bordet där inne. Varför får man inte göra det i Sverige? Hemgång runt två för hela styrkan.

Dagens Karlsson: Varför är alla hantverkare på stranden, de letar efter tången…….

Alla körningar är bra körningar

Idag var det dags att upptäcka Magnetic Island på allvar och vi vaknade redan vid halvåttatiden efter en mycket god och lång nattsömn. På stället där vi bor i Picnic Bay hyrde vi en fyrhjulsdriven Daihatsu för 65 AUD. Bobo utsåg sig själv till chaufför för att äntligen få chansen att lagligt köra på fel sida av vägen och inte bara vid refugen vid Bennys Bilverkstad i Gamleby. Malin och Tomas var också mycket nöjda med det upplägget. Det första som hände när vi svängde ut på vägen var att vi fick snuten efter oss, men taxi Bobo, vars motto är; ”alla körningar är bra körningar” tog det lugnt och säkert och utan att bli stoppad, till resans första anhalt som var supermarketen i Nelly Bay.



På supermarketen inhandlades lite frukost och sedan for vi vidare till Horseshoe Bay. Vi käkade och slappade på stranden ett tag och åkte sedan vidare mot Radical bay och kollade in hur det såg ut där. Efter det dundrade vi tillbaka mot Picnic Bay och vidare mot West Point. Ganska snart tog asfalten slut och en undermålig grusväg tog vid. Vägen korsades också då och då av små vattendrag, men inget av detta var ett problem för taxi Bobo. Efter 8 km genom skogen var vi framme vid stranden i West Point. Det var knappt en människa där och stekhett. Eftersom vi inte kunde bada pga risken för stingers och maneter blev besöket kort. På vägen hem såg vi ett typ piggsvin som vi tidigare sett på zoo.



Nu drog vi hem och hämtade gympaskor och laddade med vatten för vandringen vi planerat göra på em. Vandringen gick genom skogen upp på ett berg mot resterna av ett gammalt fort som byggdes 1942. Vi såg avfyrningsramperna för kanonerna och det gamla fortet bjöd också på en spektakulär 360graders utsikt över hela ön.




Just denna vandringsled skall också vara extra bra om man vill se någon av Magnetic Islands många vilda koalor och på vägen tillbaka till bilen såg vi två förtjusande exemplar som satt och sov i ett varsitt träd.


Middag plus Tooheys har vi nu intagit på samma ställe som igår och resten av kvällen bli lugn. Även om man skulle vilja hitta på något så skulle det knappt gå för det är så lugnt i Picnic Bay. Imorgon måste vi lämna Magnetic Island med 10.15 färjan för att hinna med tåget ”The Sunlander” till Cairns kl 12.

Dagens Karlson: Vad är det som leder fartyget på havet och mannen i sängen, Sextanten……

Gigabyte, promenad och en ny ö!

God dag kamrater runt om i världen!

Hoppas allt är lika bra med er som det är med oss.

Lite kort om gårdagen…
Vi lämnade Airlie Beach på eftermiddagen. Innan det hann vi med en lunch på Magnums. Tog väldigt, väldigt lång tid att få in maten så det blev lite stressigt men vi kom med bussen. Den var dock 40 minuter försenad så vi stressade i onödan. Vi borde kanske anat oråd när det gäller maten när vi såg att kocken hade ett meddelande på väggen som sa ”how to prepare a steak” med bilder…

Efter en bussresa på fem timmar var vi framme i Townsville. Vi checkade in på vårt motell, inte lika skabbigt som Paradise Motell In och gick ner på stan och käkade. Efter en kortare promenad så var vi hemma igen och vi alla däckade i våra sängar.

Och för ordningens skull vill vi också presentera Dagens Karlsson för igår: Varför blåser det så mycket idag, det är Winds-day.

Dagens uppdrag var i förutom att gå upp och köpa nytt surf-space till vårt trådlösa bredband också att ta oss ut på den vackra ön Magnetic Island med färjan klockan 12:55. Det kan låta som världens enklaste grej, men har man semester så har man…

Efter frukosten som intogs utanför dörren till vårt Motell så bar det av till fots för det första uppdraget, bredbandet! BoBo hade enligt uppgift läst på ordentligt var det stora köpcentrat låg någonstans i stan där Vodafonebutiken skulle finnas. Det skulle bara vara två kilometer dit och ligga precis bakom kullen… Med bestämda steg gick vi igenom stan ut mot förorten som låg rätt öde på morgonkvisten. Öde ja, det känns lite som Townsville är precis som det står i guideböckerna, en stad man stannar en natt i för att ta sig vidare mot nya äventyr. Det händer inte så mycket här helt enkelt.

Nog om den stan… vi gick och gick och gick, svetten rann ordentligt från TK´s panna men BoBo hade ju sagt att han hade koll på läget. Efter en lååång promenad började Malin fråga lite lokala förmågor om vi var rätt ute, det visade sig att vi gått liiite för långt och vi ställde om vår kurs enligt de nya direktiven. Efter 1 h 45 minuter så var vi så till slut framme vid köpcentrat. Det slogs också ett nytt värmerekord för resan under promenaden, 32 grader.


Väl framme i centrat letade vi reda på butiken och problemet var löst på nolltid. Kapitalstark Stockholmare som Bobo är så nöjde han sig inte med lite bredband, han köpte även in en ny digitalkamera till verksamheten, som han redan hunnit bli bra kompis med. Malin blev också lite sugen på att handla så hon drog till med lite nytt minne till sin kamera.

Vi hoppad sedan in i en taxi (återigen en mycket trevlig chaffis) som stannade till utanför vårt motell där vi lämnat våra väskor och sen drog vi iväg mot färjeterminalen. Färjan gick 1255 och vi hade köpt våra biljetter 1253…

Vad lär mig sig om en sådan här förmiddag? Det finns två sidor:
1. Vi fick ordentligt med motion, fick träffa nya människor, vi slapp massa dötid
2. Ha alltid en karta med dig, kolla skalan på kartan och gå inte på magkänslan…

Vi kommer nog tracka BoBo några dagar för detta men det får han stå ut med.

Färjeturen som tog tjugo minuter var lugn och stillsam. Vid terminalen stod sedan en buss som tog oss till Picnic bay där vi nu ska bo i två nätter. Ett stillsamt område där det mesta man kan göra är att ta det lugnt och njuta av omgivningen.
Under eftermiddagen så provade BoBo och TK om det gick att vila på rummet och det fungerade bra. Malin tillbringade tiden på stranden. Vi har också sett en del häftiga djur
Denna kikade upp ur regnvattenavloppet


I morgon ska vi hyra en bil och utforska öns alla hörn. BoBo´s pojkdröm ska alltså gå i uppfyllelse, han ska få köra på fel sida. Hur det går kommer vi förhoppningsvis kunna rapportera om i morgon.

Nu sitter vi på innegården med en pool som vi provat, färgade lampor som påminner om gamla goda tider på Seghalla och nytvättat tvätt som kommer göra under den sista tiden i landet. En vacker stjärnhimmel hjälper också till att göra denna kvällen minnesvärd.
Denna minikänguru såg vi också. En hoppade precis upp på muren här vid hotellet men vi var inte snabba nog med kameran


Dagens Karlsson: Varför fick BoBo ont han var och köpte bredband? Han fick Nät-verk…

Whitsunday sailing, dag 3

Denna morgon var det inte lika tidig väckning och vi tog det lugnt under morgontimmarna. Deckhand Tyson hade förberett ytterligare en bra måltid och stärkta av detta bar det av mot nästa snorklingsställe. Där såg vi ledsamt nog en stor död havssköldpadda på stranden. Skipper kontaktade tydligen parkförvaltningen för att de skulle kunna åka ut och ta prover och se varför den hade dött. Vi snorklade en stund och sedan förflyttade vi oss en kort bit till ett nytt ställe och fortsatte med snorklingen. På denna plats snorklade man framför allt för att få chansen att se havssködpaddor och vi hade alla turen att få se en sköldpadda. Verkligen en häftig upplevelse att simma efter och titta på dem.

Efter en timmes beachrelaxing var det dags för den sista lunchen. Vid halv ettiden kastade vi loss och styrde kosan mot hamnen i Airlie Beach där vi lade till runt halv fyra på eftermiddagen. Det blev mer bra segling på vägen hem och vi körde bland annat ifrån en bryggseglare som inte kunde parera vågorna. När vi var framme i hamnen kändes det väldigt trist att bryta upp från Walzing Matilda, men de flesta som varit med på seglatsen bestämde att träffas på stan senare på kvällen.

Nu var det dags för några timmar på rummet och några Tooheys och sedan möttes nästan hela styrkan, minus besättningen, på Magnum bar. Sedan blev det baren Beaches och slutligen nattklubben Mama Africa där det släpptes loss ordentligt. Jonatan och Tomas kom hem vid ettiden och Malin kom hem vid två. Det var bra drag på gänget i var ute med för de flesta av dem hade tydligen stängt stället vid fem.

Idag är vi slitna och trötta och har masat oss ner till den konstgjorda stranden och lagunen där man badar i Airlie Beach.


Flera av de som varit med på seglingen och igår kväll , samt deckhand Tyson har vi sprungit på och det var kul att hänga lite till innan alla åker åt olika håll senare idag, Vi har själva en buss till Townsville kl 14.20. Känns tråkigt att lämna Airlie nu när vi haft så kul och solen skiner. Det är verkligen ett paradis här med den tropiska grönskan och turkosa havet. Ett ställe att drömma sig tillbaka till när man hasar fram genom snön om ett par veckor och sitter med gamnacke framför datorn på jobbet.

Dagens Karlsson: Varför går elvispen så sakta ombord, Det är seg-el i ledningarna.
Vad säger man? Knappast världsklass eller?

Whitsunday sailing, dag 2

Nästa dag vaknade vi 06.30 av att skipper Dave drog igång motorerna och vi puttrade iväg direkt. Efter ca en timme stannade vi och fick frukost och därefter hissades seglen och en fartfylld seglingstur tog vid. Målet för dagen var Whitehaven beach, stället alla vill se när de seglar runt Whitsundadayöarna. Dagen innan sade skipper att det inte var säkert att vi skulle komma dit pga väder och vind, men då vissa lät väldigt besvikna bestämde han sig för att starta väldigt tidigt innan vinden blev för stark, så att vi skulle komma dit.

På morgonen när vi vaknat hade vi sett en hel del blå himmel och det såg positivt ut, men under seglingsturen till Whitehaven beach hann det även regna ett par gånger. När vi kom fram till viken på baksidan av stranden var det dock äntligen blå himmel och solen sken för fullt. Vi blev skjutsade in till land av den lilla båten vi hade på släp och därefter var det bara en kort promenad genom regnskogen innan vi nådde fram till paradisstranden omgiven av turkost hav. ”Sanden” på Whitehaven Beach är kritvit men egentligen inte sand utan ”silica” (som vi antar är kisel) som eroderats fram under tusentals år. Vi hängde runt där i ett par timmar innan vi skulle tillbaka till båten för lunch.






Efter att vi lämnat Whitehaven var det dags för en actionfylld seglats runt öns nordspets. Skipper Dave som jobbat på Waltzing Matilda i två månader satte hastighetsrekord med båten och vi var uppe i tolv knop där vi seglade fram på de tre meter höga vågorna. Det stänkte och lutade men det var kul som fan eftersom det kändes som att skipper ändå hade väldigt bra koll på situationen. Den höga hastigheten vid seglingen lyckades kickstarta motorn på den lilla båten, vilket upptäcktes när seglen revades och vi kom in på lugnare vatten.

Sedan var det dags för snorkling igen och stingsuiten/Dyngmandräkten åkte på. Snorklingen var bra och vi såg en massa coola fiskar och koraller. Efter ca två timmar och en kafferast senare var det dags för att flytta båten och hitta nattplats. Skipper hittade en bra vik där vi slog läger och de som ville badade från båten och vi fick se en helt fantastiks solnedgång. Skipper skvallrade lite med någon annan kapten som kom åkande förbi i en gummibåt och fick veta att av de femton båtar som varit vid Whitehaven Beach tidigare på dagen var det bara fyra stycken som åkt runt öns nordspets, dvs det tuffa vägen som vi åkte, på tillbakavägen.
Kvällen blev mycket trevlig och bland annat var det en mycket fin stjärnhimmel som Karlsson beundrade mycket och länge samt en underbar solnedgång.


Det inmundigades en del öl och vin också. Det var ju ändå födelsedag för en av Schweizarna. Snart var det dock läggdags och vi somnade som klubbade sälar. Vissa hade dock redan somnat in redan vid åttatiden. Han kallas numera ”The human Koala” med anledning av att dessa djur sover 18-20 timmar per dygn, och så alltså även Mr Karlsson.


Dagens Karlsson: Om man bråkar på båten och bli arresterad, var hamnar man då? I sol-cellen