En sista dag och sedan flyg... jag kan flyga jag är inte rädd…

Hej igen där bästa bloggläsare.

Detta är troligtvis det sista inlägget som produceras på denna blogg. Anledning är att det på våra flygbiljetter står att vi måste åka hem idag, men först måste man ju hinna med lite strandliv.

Efter en liten sovmorgon så lät vi Belldesken ta hand om våra väskor under dagen. Vi gav oss sedan ut på lite frukostjakt. Det var inte så svårt en sån här dag. Det blev ett besök på den fashionabla restaurangen Gyllene Måsen.

Vi hade bestämt att vi ville besöka Manly en sista gång så vi mönstrade på färjan och gav oss iväg, Stället (Manly alltså) är stället där vår vän Stina bodde och där vi för övrigt firade julafton 2009. När vi skulle bada där förra gången blev man blästrad av all sand, det var det inte så farligt med denna gång, det var mest värmen och allt folk som var där som gjorde läget lite ansträngt. Eller ansträngt och ansträngt, det är väl jäkligt synd att klaga när man har semester, det är 42 grader (uppgift från flygplatsen i Sydney, prognosen låg på 39) och fyllt med båttävlingar på stranden. Sådana där tuffa killar o tjejer som man bl.a. sett på Baywatch! Vi låg där och reflekterade mot solen och över vad som har hänt på resan, vad man kommer ta med sig hem och så vidare…


Allting gott har faktiskt ett slut så även en sån här underbar semester. Så vi tog oss tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och fick fårmånen att låna deras lounge för tidigt ankomna gäster för att kunna fräscha till oss inför flygningarna. Flygningarna som är extremt långa och i vissa fall rätt påfrestande.
Den första flygningen från Sydney till Peking är på tolv timmar och gick förvånansvärt bra. Kanske för att man var rejält trött men vi tog också lite hjälp av några sköna piller…

Efter landningen i Peking skulle vi slå ihjäl åtta timmar innan nästa plan skulle gå. Vi sov lite, tittade lite i affärerna, spelade sällskapsspel och sedan åt vi på Pizza Hut… Sen var det bara att kasta sig in i leken igen. Nästan 10 timmar från Peking hem till Stockholm, den är inte rolig den. Men man får göra det bästa av situationen i dessa lägen. Så länge det inte är turbulens i och runt planet så går det ju leva normalt, men när det inträffar så är ju en av medlemmarna (TK) som en annan person. Han får väl helt enkelt uppsöka Doktor Levanders flygrädsleklinik när kan kommer hem (Jag kan flyga, jag är inte rädd…)

Det är väl läge att komma med summeringsreflektioner nu;
Vi har haft galet kul tillsammans, innan vi åkte så hade man inte så stora aningar om hur gruppen skulle agera etc men det har gått väldans bra. Lite delade meningar i några få frågor men konstigt vore det väl annars?

Australien är ett underbart land. Det har värmen, naturen, städerna, parkerna, stränderna och människorna som man skulle välja att ha i sitt land om man fick bygga ett från början.

Som turist blir man extremt väl omhändertagen och det är väldigt lätt ta sig runt. Ni som har följt med oss under resan har läst att våra fortskaffningsmedel har varit: Flygmaskin, segelbåt, buss, cyckeltaxi, jolle med motor, motorbåt, hiss, rulltrappa, spårvagn, tåg….

När detta inlägg skrivs sitter vi på sista etappen på väg hem mot Stockholm. Det är delade känslor helt klart. Visst har vi haft det underbart och härligt på alla sätt och vis men det krävs ju faktiskt en vardag i livet också så man har något att relatera till. Vi menar inte att vardagen på något sätt är tråkig och trist, den kan också vara alldeles alldeles underbar! Det som kommer bli roligast är att får träffa många av er igen. På jobbet, på AW, på stan, eller på en fest rent av kanske.
Från oss alla till er alla, en riktigt god kväll.

Måndag morgon, när vi vaknar, är det säkert senare än vanligt….

Den sista dagens Karlsson: Vad gör bagaren när han inte jobbar? Han degar..

PS. Detta (Taxi Tussen) möttes vi av på Arlanda i söndagskväll. Visst blir man rörd till tårar DS.