Whitsunday sailing, dag 1

Vi hoppade upp halv sju i lördags för att hinna packa och fixa inför seglingen med avfärd kl 9 från Airlie Beach hamn. Arlie Beach är avstamp för de flesta seglatser i runt Whitsundayöarna och staden består av en huvudgata med ett antal barer, internetcafeer, hotell, hostels och barer. Huvudgatan känns lite som en bargata runt medelhavet. Vädret var denna dag återigen mulet vilket kändes tråkigt, men vi var ändå exalterade inför seglingen. Vi promenerade bort till hamnen och när alla var samlade kom en dam och drog lite detaljer och prickade av alla. Därefter var det dags att gå ombord på och installera sig i hytterna och träffa besättningen. Skipper Dave var väldigt söt tyckte Malin och hans sidekick Tyson fungerade som hantlangare tillika kock. Så småningom fick vi reda på att de båda var 23 år men kapten Dave hade redan sju års erfarenhet av jobb på olika båtar. Båten som skulle bli vår fasta punkt i tre dagar hette Waltzing Matilda och var en 62 fots, tvåmastad segelbåt som hade 30 år på nacken.


Totalt bestod segelsällskapet av besättningen på 2 man och 14 passagerare varav passagerarna alla kom från Europa. Undertecknade fick dela en fyrbäddshytt med Sabrina, 24 år från Tyskland som reste ensam. Jonatan började genast kalla henne ”Sabrina the teenagewitch” och hon verkade föga nöjd med smeknamnet men fann sig i situationen.

Vi dundrade iväg till första stoppet där snorkling stod på programmet (faktum är att det var snorkling som stod på programmet vid alla stopp). Det var mulet och regnade till och från men det gjorde ju inget när man skulle snorkla. Förutom snorkel och cyklop var det dags att för första men inte sista gången ta på sig sin ”stingsuite” som skyddar mot maneter. I vattnen runt Whitsunday finns många läskiga maneter och den farligaste av dem kan man inte se med blotta ögat. Den är visserligen sällsynt men blir man bränd av den blir man efter en halvtimme dimmig i huvudet och därefter krampar ryggraden ihop och man kissar på sig okontrollerat. Får du inte motgift så är risken att dö väldigt stor och därför var det obligatoriskt att alltid ha stingsuite på sig när man var i vattnet. Den tighta kroppsstrumpan gjorde att man såg ut som en superhjälte. Därför vill vi nu presentera ”The incredible Dyngman!


Vi såg en hel del balla fiskar och några såg en jättestor sk maori wrassel (tror vi det heter) en ful fisk med stora läppar som håller till på samma ställe i stor sett hela tiden och vaktar sitt revir. Efter att ha lunchat seglade vi vidare mot nästa snorklingsställe som var andra stoppet för dagen. Vädret var fortfarande halvtaskigt med vinden var bra och vi behövde inte gå för motor under dagen. Sista stoppet för dagen var i en vik där en massa andra båtar låg och där käkade vi middag och sov över. Innan läggdags blev det en del socialiserande och öldrickande med de andra passagerarna och vi fick lite bättre koll på varandra. Det var en pappa med två tonårsbarn (typ) från Österrike, två killar och en tjej från Schweiz som reste tillsammans, två italienskor, ett franskt par, tonårshäxan och vi.
Det var skönt att efter en lång dag somna i hytten till vågornas kluckande mot skrovet.

Hade vädret varit bra hade man kunnat sova på däck om man ville och med det vill vi presentera dagens Läskis: Vad gör man om man vill sova på däck? – Man däckar.
Men inte nog med det, det kommer en Dagens Karlsson också: Vem är bäst på att ta bilder på fiskar ute på sjön? Hov-fotografen